Det var en gång en ung tjej som träffade en något äldre kille. De  blev vänner och efter några månader så va dem ett par ..Efter några bergochdalbanor så blev tjejen gravid och de fick en dotter. Tjejen och killen va lyckliga över den lilla men förhållandet började knaka i fogarna. Efter ett  tag blev tjejen gravid igen och de fick en son. Efter det va tjejen och killens förhållande aldrig sig likt igen.. Killen jobbade mycket så tjejen fick ta hand om två små barn ensam samtidigt som hon pluggade heltid på distans. Varje helg var hon ensam.. Vilket slet enormt på krafterna. Åren gick och Tillslut så bestämde sig tjejen och killen för att köpa hus. Kanske skulle förhållandet bli bättre då? Dem kanske skulle hitta tillbaka till varandra? Dem flyttande in i sitt nya fina hus, fixade och donade. Men blev förhållandet bättre? Det blev sommar och dem tänkte vi åker på semester tillsammans. Det är bra för oss..  För när man har barn tillsammans så måste man kämpa hårt.. För barnens skull. Man kan inte bara ge upp..  Efter semestern va dem tillbaka på ruta ett igen. Och för varje dag om gick så va det en liten del i tjejen som dog.. Tjejen som alltid va så stark och kämpade hårdast av alla... När sommaren va slut och tjejen äntligen skulle börja jobba igen så blev allt bara för mycket. Killen jobbade lika mycket om vanligt. Tjejen kom hem sent från jobbet,  satt uppe halva nätterna och jobbade med sin dator, gick upp tidigt och mellan allt det skulle hon ha tid att vara med sina älskade barn, städa, tvätta och göra andra hushållssysslor som tilldelats henne.. Det blev en ond cirkel.. Bråken blev en del av vardagen och tillslut så kunde tjejen och killen inte prata med varandra utan att bråka.. Kraven på varandra blev högre och högre. Och i ensamhet började dem båda tänka. Vad är bäst för våra barn? Att bo tillsammans med båda sina föräldrar som inte älskar varandra längre och om bara bråkar och skriker på varandra? Eller bo varannan vecka hos sina föräldrar som är glada och tillfreds med sitt liv och som istället för att lägga sin energi på att bråka med varandra lägger sin energi på att älska sina barn och ge dem ett så bra liv som möjligt? Så kom dem båda till ett skede då de båda va tvungna att ta itu med sina tankar. De satte sig ner och pratade och kom tillsammans fram till att det bästa för dem alla vore att separera... Tjejen började titta på andra boenden då killen skulle få bo kvar i huset. Tjejen hittade ett fint nyrenoverat radhus som hon bjöd på och sedan vann... Så där är vi idag.. Tjejen ska flytta in i sitt fina radhus om 2 månader och kommer att ha barnen varannan vecka och alla helger.. Tjejen och killen är sams, kan prata med varandra utan att bråka och kan förmodligen bli riktigt bra vänner framöver. Vad som händer sen återstår att se.. Hoppas bara att allt går som tjejen och killen hoppats och att barnen får ett underbart liv fyllt med kärlek och ömhet och med två föräldrar om älskar sina barn över allt annat...